Undrar vilken dag i livet jag återigen kan känna att jag har kontroll över saker och ting? Kanske är det roligare att inte veta hur morgondagen ska bli eftersom jag är så uruselt dålig på att planera... Tycker själv att det är både jobbigt och tråkigt att värken styr så stor del av mitt liv. Det svåra är väl i mångt och mycket att försöka få andra att förstå... Jag vet ju själv hur jag fungerar om jag "tvingar" mig själv att göra saker, både roliga och mindre roliga, och hur de påverkar morgondagen. Visst känner jag mig ofta skittråkig som tackar nej i förebyggande syfte men värken är numera så satans påfrestande så jag vill inget annat än undvika att trigga igång den.
Igår hade föreningen sin politikerdebatt och det innebar inte nämnvärt stora ansträngningar från min sida men ändå kändes det som om ryggen skulle gå av efter fem timmar. Debatten gick bra och var i mina ögon givande. Synd att intresset var så lamt bara. Sydsvenskan var där och gjorde en intervju med mig så nu håller jag koll där för att inte missa artikeln. Det är faktiskt anledningen till rubriken ovan... :)
När jag gick in på Sydsvenskan idag för att titta om där stod något om gårdagen gjorde jag en sökning på mitt namn men inget dök upp. Eftersom Kristianstadsbladet också var där gjorde jag en sökning via Google istället. Då ploppade min gamla blogg upp och jag har ägnat nån timme åt lite nostalgiska minnen!! Märkte att det är en gigantisk skillnad på mitt sätt att skriva nu än det var då...det ska erkännas att bitterheten kring smärtorna sakta smugit sig tillbaka. Jag borde börja med KBT igen!
Dessutom ploppade min "veckans lista" fram mitt i alles och den kunde vara lite rolig att köra igång igen eller vad tror ni?? Här kommer den i alla fall!!
~ Veckans ordspråk ~
Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.
~ Veckans kommentar ~
Vaken - alltså lever jag!
~ Veckans inköp ~
En massa smått & gott på loppis - billigt som attan!!
~ Veckans snälla mening ~
Du är inte värd den där smärtan. Så som jag känner dej är du en av de underbaraste, snällaste och goaste...varför ska du behöva ha ont?
~ Veckans udda/elaka mening ~
"Du som ändå är hemma hela dagarna kunde väl fixat det?"
~ Veckans födelsedag ~
Kan inte komma på någon...desto fler nästa vecka!!
~ Veckans tips ~
Gick till Peter ~ köp en Nikon D3000
~ Veckans bästa ~
Mer sol bakom molnen och regn som får svamparna att växa!
~ Veckans varning ~
Pedofil på villovägar!!
~ Veckans sämsta ~
Tiden går för fort!!
~ Veckans minneförlivet ~
Filmen på Facebook om män som kom hem efter kriget!! *tårar*
~ Veckans låt ~
Nickelback - If Today Was Your Last Day
~ Veckans puss ~
Fick jag av Moa ~ iaf den längsta!!
~ Veckans kram ~
Går till sonen och ett lycka till i gymnasiet!!
Har idag försökt få hit min son för att diskutera gymnasieval och gå igenom vilka reservplatser som finns kvar om han känner för att byta inriktning. Har inte riktigt fått klart för mig hur han tänkt i sina val och det skulle vara intressant att få veta lite av hans planer. Det enda svar jag fått från honom den senaste tiden när jag föreslår att vi ska göra något är: "Palla!"
Börjar undra om det är tonåren som gör honom så seg eller om det är annat som spökar. Inte lätt att få något ur honom heller... :( Imorgon skulle han ut till mormor och morfar och de skulle försöka prata med honom och se om de kunde få fram något. Är rädd att han inte har någon han direkt pratar med när han har det jobbigt. Tonåren i sig innebär en massa förändringar och en himskans massa funderande och tänkande. Är han som mig så drar han klart sig undan och pratar när han är redo men är han som sin pappa så stänger han in allt vilket känns mindre bra. Plockade hem hans favoritspel från förrådet idag och försökte locka med det men icke sa nicke! Någon som har några råd??
Nu vill jag få ordning i min ateljé så jag tror jag pyser upp där och grejar lite!!
På återhörande kära vänner!!
Puss & Kram
Prärieklocka
