Många frågar och undrar...

...över hur denna kvinna mår och tyvärr har jag varken haft ork eller lust att uppdatera bloggen för att det helt enkelt varit för mycket av all skit som hänt och händer i mitt liv. Dock skrev jag av mig till en vän idag som jag alltid haft lätt för att prata med för han alltid förstått det där med livsvilja och psykiska problem. Tanken slog mig sen att jag kunde kopiera den text jag skrev och lägga ut den i bloggen vilket jag gör nu. Det kändes otroligt skönt att skriva av sig trots att tårarna började rinna...
Här kommer mailet jag skrev...först hans mail till mig och sedan mitt svar:

Hej Cicci!
Hur har du det nu för tiden? Länge sedan jag såg dig (ända sedan Lasse Stefanz på Granada). Vad händer?
Kram B
............

Hej vännen!
Ja du, hur har jag det?!? Jag har inget bra svar på den frågan egentligen... Vissa dagar är bara helt åt helvete med allting... Vissa fungerar hyfsat men det är väldigt få dagar jag faktiskt känner mej levande eller lycklig tyvärr...
Det verkar aldrig lösa sej utan att det kommer nya bekymmer och elände och jag ledsnar mer och mer på all skit som händer i mitt liv... Jag tar en dag i taget och försöker orka med just nu men det är knappt det bär iaf...

Värk, ekonomi, förhållande, ork, motivation och livsglädje är påfrestande nog i nuläget utan att nya saker behövde dyka upp...dock kan det rendera till att mitt mående blir bättre om de lyckas klura ut vad som är fel i kropp och knopp!!



Det där sista fattade du ingenting av antar jag... Jag har varit inne i omgångar och tagit en massa prover som egentligen grundar sig på att jag inte mådde bra psykiskt och inte kände igen mig själv och mitt humör. Jag kunde/kan vända på en femöring från att vara på bra humör till att få gråtattacker, hyperventilera eller få raseriutbrott där jag slagit mej själv av ren jävla ilska för att inte drämma till nån annan. Mina prover visade att jag hade fel på sköldkörteln och de kunde inte utesluta tanken på att jag skulle kunnat hamna i klimakteriet eftersom många av symptomen lutade ditåt. Det gjordes nya tester och de visade att sköldkörteln var bra men då var det fel på andra prover.... Efter ett 20-tal olika prover så är nu det senaste att jag har brist på kortisol och väntar på ytterligare provtagningar. Läkarna tror att jag lider av en ovanlig sjukdom på hypofysen som gör att hypofysen lever sitt eget liv och totalt ignorerar kroppens signaler på vad som behöver produceras i kroppen alternativt att jag har en tumör på hypofysen. I dagsläget väntar jag på nya remisser för provtagning och remiss till skiktröntgen av skallen...

Samtidigt försöker jag få förhållandet att fungera vilket är svårt när jag inte förstår mig på mej själv och många dagar helst bara vill vara ifred de flesta timmar på dygnet. Jag sover 3-4 timmar per natt och går konstant på morfin så jag är snurrigare än vanligt och allmänt trött och irriterad. Orkar sällan med folk och det sociala livet och det saknar jag som fan... Pojkvännen får ta mycket skit samtidigt som vi har kommunikationsproblem som vi försöker lösa men ofta känns allt så jävla hopplöst... Många gånger undrar jag om jag hade orkat leva med mej själv!?!

Ovanpå allt elände så har jag en fruktansvärd dödslängtan...inte så att jag vill ta livet av mig men jag vill inte leva om jag inte kan leva ett normalt liv där jag kan göra så pass mycket så jag iaf får känslan av att jag lever någorlunda normalt och kan delta i aktiviteter och vara aktiv en dag utan att bli liggande i plågor tre dagar. Det känns tungt att behöva ge upp så mycket av allt det roliga och bara stå vid sidan om och "titta på"... Jag VILL för mycket men jag har svårt för att acceptera att kroppen och knoppen inte orkar hänga med!



Jag är i grunden ingen negativ människa och hatar att må så här och försöker hitta vägar ut men jag orkar inte med mej själv ens en gång...än mindre att försöka förklara för människor hur läget är för de förstår inte i vilket fall som helst. Dej har jag alltid haft lätt att prata med och nånstans tror jag du förstår min känsla i hela den här soppan.

Så långt var det svaret och nu fortsätter tankarna mala och önskar att jag hade fortsatt skriva till honom men gör det här istället och får skicka resterande till honom sen...

Samtidigt är det inte lätt att förklara något jag själv inte förstår mig på. Ibland undrar jag om det är som pojkvännen säger att jag "letar" fel på honom för att det känns som om han hade mått bättre utan att behöva "stå ut" med mig och mitt varierande humör och allt suckande och pustande över värken och smärtorna. Ändå står han där pall och faktiskt försöker förstå och finnas där men jag förskjuter honom för att jag VILL klara mig själv. Jag vet inte varför jag har så svårt att ta emot hjälp utan att känna mig som en last. Samtidigt är jag snabb att finnas där för andra och hjälpa allt och alla så fort jag bara kan. Nu har jag dock satt ner foten ett par gånger och jag måste börja tänka mer på mig själv och kvalitetstid men är så förbannat rastlös hela tiden. Det kliar i kroppen och jag vet inte hur många gånger pojkvännen säger till mej att bara vara men det är såååå svårt. Jag kan inte ens sitta vid tv:n utan att ha något att pyssla med i händerna!!

Jag har den senaste tiden känt att datorn har tagit upp alldeles för mycket tid för både mej och pojkvännen och hemmet blir eftersatt. Dock är jag den som vill ha ordning på alla saker medan PV inte har samma "krav" på ett hem (vilket oxå leder till en hel del gnabb här hemma). Var finns den gyllene medelvägen och hur hittar man den??

Just nu vill jag bara få svar på vad som är fel i skallen så jag kan få ordning på humöret för den människa jag är idag är inte jag!

Jag vet att alla kära vänner bryr sej och vill finnas här för mej och jag VET att ni finns där men jag orkar inte prata som läget är just nu. Jag har telefonen på ljudlöst allt som oftast för att jag inte orkar prata med någon. Det handlar inte om er kära vänner utan jag hoppas ni förstår att jag inte är arg, sur eller nåt sånt. Jag har bara inte orken :( Jag älskar mina vänner högt och jag uppskattar alla era försök att få mig på humör och allt ert stöd - tro inget annat!!



Jag har ansökt om pengar på soc för att få komma till en fysio- och psykoterapeut så jag kommer att prata av mej men just nu lägger jag fokus på att själv orka och samtidigt öppna mej mer för PV. Jag vet att han älskar mej och han försöker få mej att hålla ihop vilket inte alltid kan vara det lättaste :s Trots våra olikheter finns det en hel del egenskaper hos den mannen som jag älskar och är glad för att han har! Vi har faktiskt några likheter oxå även om en av dem kanske inte är så bra...vi är precis lika envisa :(

Jag vet att jag i nuläget inte är den goaste att leva med och att du känt dej bortskuffad och undrat var jag står och jag förstår din känsla men jag hoppas att du innerst inne vet att jag älskar dig och vill hitta mitt "gamla jag" igen och bara få leva lycklig med dej! Du vet att vi behöver jobba med saker bägge två och jag hoppas vi kan hitta lösningar för att få saker att fungera! Smärtorna kan jag tyvärr inte göra mycket åt men med smärtrehab kanske jag hittar en lagomnivå för mej själv oxå!!

Till sist lite frågor och svar:

Vem skulle du aldrig lyssna på?
Självupptagna människor

Vem avskyr du?
Ingen som jag direkt kan komma på. Hat är ett starkt ord men kan däremot tycka mer eller mindre om en person och då ligger Reinfeldt överst på listan i dagsläget! Däremot kan jag hata massor av saker som folk gör. Det är en stor skillnad på att hata en människa och att hata hans/hennes handlingar eller orättvisor som händer i världen!

Skulle du vilja vara längre?
Inget jag funderat över och är nog hyfsat nöjd med min längd!

Hur var din första kyss?
Den minns jag inte ens så den kan inte varit något att ha...eller?!?

Tror du att folk pratar skit bakom ryggen på dig?
Det finns det säkert! Med mottot: "Så länge 90% av befolkningen ogillar det jag gör så vet jag att jag är på rätt väg", kan jag nog inte vänta mig något annat heller. Tycker människor inte om mig eller det jag gör är det deras problem...speciellt om de inte kan vara rakryggade nog att säga det till mig istället för att prata skit!!

Vilken film kan du alla repliker till?
Det skulle vara Torsk på Tallinn eller Notting Hill!!

Fem saker du aldrig skulle klä dig i?
Jisses...det finns nog massor men det jag kommer på så där rakt av är:
päls, kort-kort, grisrosa, "tant-klänning" i garbadinmaterial, kläder som egentligen är för små men jag så gärna vill ska passa (risk för korvstoppning)!



Nu blir det filmmys i soffan!!
Love u all!!
Puss & kram

Nejlika