Du får ju be om hjälp!

Jag är så innerligt trött på att höra de orden så det går inte att beskriva! Jag har tröttnat på alla löften om hjälp, fullständigt. Samtidigt så gnälls det för att jag inte "tar tag i saker". Well, excuse me för att jag inte klarar av många av momenten ensam eller utan en hel del hjälp!!

I somras satt min mamma och skröt om vilken suverän fönstertvätt hon hade fått av pappa. Man putsade fönster i ett nafs och det blev hur bra som helst! Hon lovade att komma upp veckan efter midsommar och hjälpa mej med mina fönster. Hon sa förvisso inte vilket år men jag trodde i min förhoppning att jag skulle få fönsterna putsade förra sommaren. Jag inser att jag förmodligen får ta tag i det själv eftersom jag VÄGRAR tjata på folk!


Mina föräldrar vet hur min ekonomiska situation ser ut. De vet att jag inte har någon bil och att jag har svårt för att ta mig någonstans. Trots detta erbjuds jag inte följa med när de körde iväg och julhandlade X antal gånger i december. Hon bad mig dock, som tidigare år, att hjälpa henne slå in klappar vilket jag brukar göra. Vi bestämde att jag skulle dyka upp torsdagen innan jul, efter jag hade varit hos tandläkaren. Jag avbokade min tid den dagen eftersom jag var genomförkyld och ringde upp min mamma för att berätta detta. Jag fick upptaget-ton när jag ringde men efter en stund ringde hon tillbaka - trodde jag... Jag vart lite förvånad när det var syrran som ringde från mammas mobbe! Jag påtalade att jag kunde komma tidigare för att hjälpa till med klapparna och undrade när de var hemma igen (hörde att de var ute och körde). Syrran svarade att de var på väg till Kungsbacka för att lämna mormor och morfar samt för att shoppa på outleten där! Jag kände tårarna trycka bakom ögonen och kände mig så jävla sviken! Inte nog med att hon planerar om utan att öppna käften...hon har dessutom mage att erbjuda syrran att följa med!! Tack för den!!
Syrran har egen bil och är inte beroende av andra för att klara av julstöket! Jag bestämde mej för att inte köpa en enda jävla julklapp det året!! (Lille julafton frågade mamma mej om jag hade blivit färdig med alla julklappar... Hon fick en fråga tillbaka - Hur skulle jag kunna va färdig med dem när jag inte kunnat ta mej någonstans?


Juldagen kom mina föräldrar hit för att hämta 2 kalkoner som låg i min frys. Traditionen är att vi firar Robins födelsedag med kalkonmiddag hemma hos päronen den 26 december. När de var här spanade de in köket och såg att det fanns lite till att göra där innan det var helt klart. Pappa lovade att komma i mellandagarna och fixa det............ Rätt gissat - han har inte varit här än!!

Idag ringde jag mamma för att höra om hon skulle ner till byhålan och om hon i så fall kunde hämta mej så jag kunde få handla lite inför helgen. Hon skulle ner efter lunch och skulle ringa när hon var på G. Hon hämtade mej och jag fick handlat men möttes av ännu en besvikelse när hon berättade att min moster varit nere från Gbg och firat sin födelsedag. Tack för inbjudan säger jag bara...
Var det verkligen så jävla svårt att öppna käften eller är det så att jag inte är önskvärd i sällskapet?! Jag börjar lixom undra!!


Just nu ser jag ännu mer fram emot flytten till Hässlehåla vill jag lova!! Hoppas jag får svar på någon av alla de lägenheter jag lagt förfrågan på!! Håll tummar och tår kära vänner!!
Over and out!
Pussar & kramar

Pucko