Ser mig inte som en offerkofta....

...utan mer undrande och förbannad faktiskt!!

Hur kommer det sig att andra människor kan visa mig mer respekt och kärlek än vad mitt eget så kallade "kött och blod" någonsin visat??

Hur kan en människa förnedra, trycka ner, manipulera, misshandla både fysiskt och psykiskt, tala osanning och vara så emotionellt störd så man förstör sina barn och dessutom förnekar det??

Jag har i hela mitt liv varit en överlevare men nu är det dags för mig att LEVA LEVA LEVA!! 

Jag ska ha bort energitjuvarna, jag ska lära mig inse mitt eget värde och jag ska bearbeta min barndom för nu =R)/#¤#&#(% är det slut på att tillåta andra utnyttja min snällhet, det är slut på att ta hand om andra istället för mig själv, det är slut på att "stå givakt" för andras behov och säkerligen slut på en hel del annat oxå - var så säkra!! Alldeles för få vänner ger den hjälpen tillbaka - ja, de är jävligt lätträknade!!

Jag vet att jag de senaste månaderna, faktiskt medvetet, flytt ALLA sociala kontakter för att hitta tillbaka till mig själv och en lösning på, vägen ut ur detta psykiska helvete!! Det är inte enstaka vänner eller släktingar som inte fått samtal eller sms besvarade av mig - jag har helt enkelt inte orkat eller velat ha någon kontakt! Jag VET att jag kunde upplyst alla om detta via min blogg eller Facebook men inte ens det har jag orkat ta mig för...jag har bara haft fokus på att försöka bearbeta och må bra, att orka och att ta mig ur sängen och helst utanför dörren varje dag! 

Utan min älskade pojkvän och hans syster hade jag aldrig orkat med den här resan - jag hade gett upp, för jag såg ingen framtid eller mening med livet längre... Varför skulle jag leva för ANDRAS skull  när jag själv inte ens VILLE leva?! De lyssnar, stöttar, tröstar, finns där 7/24 och förstår vad jag går igenom!! 

Älskar er båda gränslöst!! 

Jag VET att många av mina andra vänner oxå gjort samma sak om de hade fått möjligheten och älskar inte er mindre för det!

Jag känner mig sjuk...totalt utmattad och kilona har fullkomligt rasat av mig, :( min kropp är full av blåmärken som ploppar upp utan anledning (vet att jag har blödarsjuka och det kan vara mina blodvärden som spökar) och jag har ingen aptit what so ever! Varje gång jag äter något känns det som om jag ska kvävas...maten lixom växer i munnen på mig :-/ Jag VILL dock äta så det är inte någon bantning eller sånt tjafs det handlar om här....

Jag satt på tåget härom dagen och läste om narcissister och barn som växer upp till narcissistiska föräldrar (Det behöver inte nödvändigtvis vara så att båda är narcissister utan oftast är den ena föräldern "mednarcissist", formad av den riktiga narcissisten.) och fick så många insikter så det gör ont i själen! Kanske kan jag få förståelse för hennes beteende någon gång i livet men just nu har jag ingen mamma!!

MINA SJÄLSLIGA & MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

• Jag har rätt att bli behandlad med respekt!
• Jag har rätt att säga nej!
• Jag har rätt att göra misstag!
• Jag har rätt att avvisa oönskade råd och oönskad feedback!
• Jag har rätt att förhandla om förändring!
• Jag har rätt att ändra uppfattning och att ändra planer!
• Jag har rätt att ändra på mina personliga omständigheter och på mitt handlingssätt!
• Jag har rätt att ha egna känslor, övertygelser, åsikter, preferenser, osv.!
• Jag har rätt att protestera mot sarkasm, destruktiv kritik och orättvis behandling!
• Jag har rätt att känna mig arg och att uttrycka det på ett icke destruktivt sätt!
• Jag har rätt att vägra ta ansvar för någon annans problem!
• Jag har rätt att vägra ta ansvar för någon annans dåliga beteende!
• Jag har rätt att känna mig kluven och att någon gång ibland även agera motsägelsefullt!
• Jag har rätt att leka, slösa tid och att inte alltid vara produktiv!
• Jag har rätt att någon gång ibland vara barnslig och omogen!
• Jag har rätt att klaga på livets orättvisor och oförrätter!
• Jag har rätt att söka mig till hälsosamma och ömsesidigt stödjande relationer!
• Jag har rätt att begära en smula hjälp och emotionellt stöd av mina vänner! (Jag vet att jag är sämst på att be om hjälp :( )
• Jag har rätt att, på ett sansat sätt, klaga och muntligen ventilera mina bekymmer!
• Jag har rätt att växa, utvecklas och blomstra!
• Jag har rätt att tala öppet om vad jag känner, tycker och upplever!
• Jag har rätt att lita och tro på mina egna minnen, upplevelser och känslor!
• Jag har rätt att säga ifrån när jag har fått nog!

En sargad och ledsen själ...

Ett sårat och skadat psyke...

En skadad och smärtsam kropp ...

Ett inre som skriker på hjälp för att orka bearbeta och gå vidare...

....men ändå känner jag mig så full av kärlek!!

Min älskade Peo...

....om du bara visste en bråkdel av vad du betyder för mig!!