Jag har i över 12 år hållit på att strida mot mitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, utan att det har hänt någonting mer än att de delbetalt ersättningen för lyte och men samt förlorad arbetsinkomst för 11 månader.
Enligt deras promemoria började jag arbeta för 5 år sedan vilket var mer än jag själv visste om. Jag har gråtit så många tårar över deras utlåtanden och känner mig som en usling för att jag vill ha rätt gentemot försäkringsbolaget. Jag vet vänner till mig som kämpat över 20 år så jag vet att det kan ta lång tid.
Jag har påtalat att det saknas uppgifter, journaler och intyg som de ombetts inhämta men utan resultat. De finns inte med i promemorian.
Nu hoppas jag att min advokat kontaktar mig inom kort för att gå igenom den och rätta till alla felaktigheter.
Så fort ärendet är avslutat kommer jag att lämna det jävla försäkringsbolaget för gott. Efter 7 olika handläggare och hundra olika utredningar (känns det som) har jag fortfarande inte fått dem att fatta att mina smärtor inte fanns före olyckan. Problemet är väl att jag redan vid olyckstillfället var sjukskriven för utmattningsdepression efter att ha gått käpprätt in i väggen. De vill härleda smärtorna till att jag hade spända muskler i nacke och rygg redan före olyckan - vilket 90% av Sveriges befolkning har. De går att massera bort men det gör inte min värk.
Jag är så trött på hela den här skiten, trött på "livet" eller existensen som jag kallar det för något liv är det då rakt inte. Trött på att inte kunna sova, trött på att försvara mig och mina smärtor, trött på värken, trött på att förklara och berätta om och om igen för alla inom vården eftersom de verkar byta jobb som en annan byter tröja. Hur ska en läkare/psykiater kunna få någon inblick i all skit när jag inte får behålla dem mer än några månader innan det är dags att dra samma historia igen för nån ny läkare/psykiater. Min senaste psykiater tilldelades mig eftersom han skulle bli långvarig - så fan heller - han fick inte något fortsatt kontrakt och efter 2 månader med honom ska jag nu få ytterligare en ny psykiater. Den femte i ordningen. Tack och lov får jag behålla min psykolog ett tag till iaf.
Min läkare slutade hastigt och lustigt och även där fick jag en ny läkare som jag var tvungen att dra nästan alltihopa för. Han tillhör inventarierna på stället säger de och han ska vara kvar. Det är bara att hoppas att det är så....
Min nya sjukgymnast är toppen men hon fattar inte vad vården har hållit på med i alla dessa år utan att komma fram till någonting vettigt. Jag är nu uppe i 21 olika diagnoser från 14 olika läkare/psykiater och då saknas ännu några, som bara nämnts men inte skrivits in som diagnos än - fibromyalgi, generaliserat ångestsyndrom (GÅS) och överrörlighet (EDS). Min psykiater har äntligen bekräftat psykossjukdom och nu vill de bara fastställa vilken för att jag ska få rätt hjälp.
I helgen hade jag tänkt åka till Osby för att gå på outlet men lusten föll med promemorian och jag stannar hemma och njuter av helgens vackra väder som lovats. Tar hellre en tur med Iza i skogen och försöker skingra alla tankar och känslor som poppat upp. Är inte vidare sugen på att höra släktens expertutlåtande som om de vet vad som fattas mig. Vad jag än sagt till dem så har de slagit ifrån sig det precis som om de är några jävla läkare. Nä, kanske är det så att läkarna hittar på och släkten vet bäst *suck*.
Funderar på att bara skita i alltihop och låta dem skicka iväg papperna till Trafikskadenämnden och bara få det här ur världen men det är svårt när jag vet hur illa de skött hela ärendet. Min advokat är inte glad på dem och hon har goda förhoppningar om att Trafikskadenämnden kommer att döma till min fördel men jag vågar inte hoppas någonting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.