Jag är för gammal för sånt här....eller???

Ännu en vaken natt och jag sitter här och försöker få undan lite mail. Det går inget vidare kan jag säga! Mina mail länkar mig vidare in på olika hemsidor och plötsligt kommer jag på att "det där skulle jag ju titta närmare på" och sen är jag lost i internetvärlden. En stund senare är jag återigen bland mina mail för att på nytt länkas vidare in på en annan bana och jag inser att det här är hopplöst!! Jag hinner inte få undan en bråkdel av alla mail i inboxen trots att jag raderar frenetiskt!! Förra veckan fick jag bort ALLA mail och kände mig sååå nöjd men nu finns det drygt 200 nya mail som jag ska gå igenom. Jag har då raderat minst lika många som jag inte anser vara viktiga eller värda att läsa!! Ibland ÄLSKAR jag "ta bort-knappen"!

Jag hade planer på att komma i säng alltför sent denna natt men inser att jag inte är tillräckligt trött för att det ens ska vara lönt att krypa ner under täcket. Dessutom fastnade mina tankar kring dagens händelser och uttrycket "Jag är för gammal för sånt här" från farbror Melker i Saltkråkan klingar som ett eko i min skalle. Förklaring följer...


Jag har i ca en vecka haft en gruvlig tandvärk i vänster käke som jag inte kunnat härleda till en specifik tand utan det har gjort ont både uppe och nere i alla tänderna. I söndags kunde jag knappt äta eller dricka för det sprängde som en käftsmäll så fort jag bara andades med öppen mun. Jag ringde upp min rääälige tannamagare och pratade in ett meddelande på telefonen för att bli uppringd på måndagen. Tandsköterskan Berit ringde mig på måndagen för att boka en tid och jag fick då veta att jag hade en tid bokad dagen efter men den behövde flyttas så jag fick en tid på onsdagen. Jag knaprade i mig lite värkisar och tog mig sedan ner för mitt första möte med Gabriella på Resurscentrat. Efter en timmes babblande kring studier, värk, framtid, dåtid, planering mm masade jag mig hem. Resterande tid av dagen liksom tisdagen gick till att stå ut med tandvärken och knapra vidare på pillerna. När äntligen onsdagen kom körde jag till Hästveda för att ÄNTLIGEN få bukt med värken!! (märk väl - jag har MANISK tandläkarskräck och verkligen hatar att gå till tandläkaren)


Jag vet dock inte om jag ska skratta eller gråta för den rääälige hittade inga hål...möjligen kunde det vara så att det fanns nåt strul under en av mina lagningar för han tyckte inte den såg så fin ut. Bedövning lades för att borra bort den gamla fyllningen och under tiden bedövningen fick verka fick Berit pensla övre tandraden med flourlack. Han börjar sedan borra och jag håller på att hoppa ur stolen av käftsmällen som kändes när borren började spruta luft på tänderna. Ytterligare en bedövningsspruta lades och halvsov i stolen i väntan på att den skulle verka...


När väntan va över och han började borra denna gången hann han borra i tre sekunder innan nästa hopp kom... Fortfarande inte helt bedövat och den rääälige insåg att det inte skulle finnas tid för att fixa klart om han skulle behöva lägga mer bedövning. Han slänger väck borren och lyckas dra bort fyllningen med nån mojäng. Han penslar på nåt medel och trycker dit en provisorisk fyllning och skickar hem mig med en ny tid! Väl hemma har jag så ont i käken så jag tar piller igen och går och lägger mig! Jag minns inte hur länge jag sov men bedövningen hade släppt och värktabletterna gjorde sitt jobb. Jag har varit beroende av dessa tabletter samt inflammationshämmande för att kunna äta och dricka utan att det sprängt i halva käken och har fortfarande ont men det är inte lika illa som i början på veckan.

Jocke har därmed haft en väldigt tyst vecka för jag har inte varit på humör för några längre diskussioner och jag har varit lite off. I torsdags hämtade han dottern och när hon kom innanför dörren med sitt solskensleende insåg jag att jag hade saknat henne massor!! Hon började genast leka med julklapparna hon fick när hon var här senast och babblade på som om hon annars inte skulle hinna med att berätta allt hon ville säga. Jocke körde iväg för att handla lite till kvällsmaten och bara ett par minuter efter han hade kört kröp hon upp i mitt knä och jag fick världens mysstund!! Hon pillade i håret och tittade sedan på mig och sa: "Nu är håret inte lika långt. Då kan jag inte sätta klämmor i det längre", och såg helt förstörd ut! Påtalade för henne att jag hade varit och klippt mig men det var fortfarande långt nog för att hon skulle kunna leka frisör! Finns det något skönare än att bli pillad i håret?!?!?! Hon får leka frisör så mycket hon bara vill!!! :)

Vi lagade mat och hon åt med god aptit. Det plockades undan och jag förberedde för kvällens styrelsemöte med föreningen. Mötet varade i nästan tre timmar med lite fikapaus och Moa somnade någonstans mot slutet! Hon hade varit som en ängel på världens bästa humör hela eftermiddagen och kvällen! Så hiiiimla go!! Efter mötet satte jag mig vid datorn för att summera kvällen men hjärnan gick bara runt, runt, runt och jag insåg att det bara var att släppa skiten och varva ner istället! Kom FAKTISKT i säng i hyfsad tid (runt 02) men blev inte liggande mer än max 20 minuter innan jag fick ont i magen och fick sätta mej på tjottahejti!! Kramper i magen är OSKÖNT!! Överflödig information utelämnas!!!!

Piggnade självklart till och blev sittande framför tv:n och datorn till 06.20 innan jag kröp ner i sängen. 08.30 vaknade jag igen av att telefonen ringde (ääääbla telefonförsäljare) och då var Jocke och Moa redan uppe. Tog en kopp kaffe och min morgoncigg vilket är nödvändigt innan man tilltalar mig utan att få ett fräääsande svar på morgonen!! Ringde mamma för att höra hur dags det var planerat middag på kvällen och kollade med sonen så han hade koll på att han skulle komma ut där på kvällen. Grejade lite på datorn och insåg att jag behövde nån timmes sömn till om jag skulle orka med kvällen. Moa hittade strandleksaker och fick för sig att hon skulle minsann ut och gräva! Jocke pälsade på henne vintermunderingen och hon grävde järnet ute i snön. Hon byggde sig en liiiiiiten backe som hon sedan ställde pulkan på för att åka ner för. Tror inte pulkan flyttade sig något nämnvärt men hon var så nöjd så hon brydde sig nog inte om vilket. Efter lunch gick jag och la mig för att få några timmars sömn till. Sov ca 2 timmar och väcktes återigen av de satans telefonförsäljarna (känner igen deras nummer så jag svarar inte!!). Kort därefter hör jag ett ramaskri från nedanvåningen och sen Jockes förtvivlade röst: "Varför lyssnar du aldrig?" och hur han rusade in i badrummet med Moa och satte på kranen samtidigt som Moa grät. Jag masar mig ner för trappan och frågar vad som hänt samtidigt som han försöker tvätta Moas tunga. :o


Moa är en väldigt påhittig tjej och har den senaste tiden haft en viss förmåga att stoppa allt hon hittar i munnen. Man skruvar av korkar med tänderna, tuggar på kläder, biter i pennor mm mm. Inte att förglömma - tösen KAN klättra!! Idag hade hon lyckats få tag i och bita sönder en tub med Karlssons Klister!! Det sved klart på tungan när klistret läckte ut genom tuben och det var därför hon skrek och Jocke försökte tvätta tungan. Jag rusade in i köket efter tuben för att läsa vad det stod för föreskrifter på den men det fanns inga :( snabbt in på nätet och slog in Karlssons Klister och där fanns en fil VÄLDIGT tydligt och lättillgängligt för att läsa om man råkar ut för nåt! Det är tur internet finns!! Jocke hade gjort helt rätt som sköljde med vatten i munnen på henne och såg till att hon tvättade händerna i tvål och vatten!! Skönt att se att han behöll lugnet!

Lite försenade begav vi oss till mina päron för att äta supergod mat och äta årets första semla samt byta lite julklappar som blivit liggande efter alla helger. Moa var lyrisk och visste inte vilken favorit hon skulle hålla sig till...Robin eller Lasse...Robin eller Lasse... Hon spelade spel med Robin och satt senare hos Lasse för att äta godis och tjöta skit!! Goa unge så härlig hon varit sen hon kom hit!! Hon lekte frisör med sina nya leksaker. Både jag och Robin blev klippta och friserade enligt konstens alla regler! Väl hemma igen blev det saga och mys i soffan innan hon somnade trött och sött i sängen.

Så nu sitter jag här och funderar på hur mycket skit, bus och "misstag av nyfikenhet" Emil och Robin hittade på när dom va små.... De är så uppfinningsrika de små liven och det finns säkert mååånga härliga minnen att plocka fram men de tänker jag inte skriva om nu utan de får avslöjas vid ett senare tillfälle...skulle jag glömma så påminn mig!! ;)


Godnatt världen!!
Puss & Kram

Nattviol